Kulvertarna under Göta kanal

När Göta kanal byggdes kom den att korsa flera mindre vattendrag, och skar av ett stort antal diken. Detta vatten ville man inte ha in i kanalen, då det gör det svårt att reglera vattnet på ett kontrollerat sätt. Därför byggdes istället ett imponerande system av bigravar (diken) och stensatta kulvertar, som leder vattnet under kanalen och vidare till andra vattenflöden. De största kulvertarna är de i Norrkvarn och i Lövsäng, och båda dessa har renoverats under vintern 2021-22.

Anledningen till att man inte ville ha in vattnet från de mindre vattendragen och dikena i kanalen, var att det då skulle vara svårt att reglera vattnet på ett kontrollerat sätt. Vid vårflod skulle bassängerna till exempel lätt fyllas allt för snabbt och kanske svämma över. Vattnet i dikena innehåller dessutom mycket slam, som med tiden skulle göra kanalen för grund. Om de inte leddes vidare, skulle de istället orsaka ett stort vattentryck på kanalen utifrån. Trycket skulle då riskera att underminera kanalkonstruktionen och i värsta fall orsaka ett ras. Därför finns det bigravar, diken och kulvertar på ett stort antal platser längs hela den grävda delen av Göta kanal. Och deras funktion är nästan lika viktig som själv kanalens.

Samlade vattendrag har kunnat ledas genom kulvertar som placerats vid eller i närheten av vattendraget. Diken har däremot samlats upp i så kallade bigravar, i vilka dikena dragits in. Bigravarna i sin tur följer i allmänhet terrängens lutning, tills de från ömse håll leds in i en gemensam kulvert. På motsatta sidan finns sedan mindre diken och avloppsgravar som leder vattnet vidare till närmsta vattendrag.

Av praktiska skäl byggdes kulvertarna i samband med en sluss eller en broövergång. På dessa platser är kanalen smalare, vilket alltså gjorde kulvertarnas längd kortare och lättare att bygga. Några kulvertar är byggda i 2 eller upp till 4 valv, medan de flesta endast har ett. Ytterligare vissa bestod från början endast av ett gjutjärnsrör. De flesta är dessutom dykarkulvertar, vilket innebär att de in normalfallet ligger helt och hållet under vatten.

Kulverten vid Norrkvarns övre

Norrkvarns kulvert är den största under Göta kanal och har ett väldigt stort upptagningsområde, ända från Lyrestad till Töreboda. Sedan kanalbygget byggdes leds vattnet därifrån via ett stort system av både täckta och öppna diken ned vatten till Norrkvarn, där det alltså passerar under kanalen och vidare i Torvedsbäcken. Om kulverten inte skulle fungera, skulle stora mängder vatten inte ha någonstans att ta vägen och istället fastna på åkrar och annan mark norr om kanalen. I förlängningen skulle detta vatten sedan riskera att trycka sönder kanalvallen.

Kulverten består av 4 större murade valv, beklädda med huggen sten och ovanpå dessa står sidomurar som kanalen sedan går igenom. Den tunga konstruktionen behövde byggas på berggrund, och därför behövde delar av Torvedsbäcken under kanalbygget ledas om till en lämplig plats. Arbetena vid Norrkvarn kom därför att bli både omfattande och tekniskt utmanande med stora grävningar och sprängningar. För att genomföra detta arbete, och för att bygga slussen, behövdes stora pumpanläggningar användas och för att driva dessa behövde en vattenkraftanläggning byggas.

I en dalsänka bredvid det som idag är Norrkvarns övre sluss har det funnits en damm, varifrån vattnet leddes i en grävd ränna till ett vattenhjul. Rester av dessa anläggningar kan ännu ses i terrängen söder om slussen.

Renovering vintern 2021-22

Vintern 2021-22, cirka 200 år senare, var det dags att renovera Norrkvarns kulvert som en del av renoveringsprogrammet Göta kanal 2.0. Efter att man gått in med kamera och tittat i de vattenfyllda gångarna kunde man dock konstatera att själva gångarna inte behövde åtgärdas. Trots sin ålder var de väldigt fina, tack vare att de varit vattenfyllda till stor del av tiden. Projektet inriktades därför främst mot renovering av murverket på södersidan, och där var de tekniska utmaningarna desto större.

Murverket där kulverten rinner in under och ut från kanalbotten påminner i stort om den typ av vingmurar som kan ses vid slussar och broar. Till skillnad från dem är det dessutom stensatt mot kanalvallen för att förstärka och hålla den på plats. Genom åren har murverket säckat ihop och riskerade till slut att rasa ned i bäcken. Utöver detta hade det genom åren samlats stora mängder sediment och växtlighet i utloppet, som hindrade vattnet att flöda på ett bra sätt. Därför behövde muren göras om, och området rensas upp.

Ett arbete bara de bästa klarar av

Att kallmura en sådan här konstruktion är dock inget som vem som helst ger sig på. Det är en svår konst som kräver duktiga hantverkare med lång erfarenhet. Därför fick Göta kanalbolag söka sig långt utanför Sveriges gränser för att hitta stenhuggare.

De bästa i sitt skrå kommer från Portugal. Och under hösten och vintern befann sig därför 3 portugiser på plats i Sverige och Norrkvarn för att återskapa murverket kring Göta kanals största kulvert. Som många andra projekt visade det sig inte vara helt lätt, trots att vi idag har helt andra förutsättningar och maskiner än de som ursprungligen gjorde arbetet.

Den första utmaningen var att vattenståndet var väldigt högt, vilket gjorde att stockmattor fick läggas ut för att hantverkare och maskiner alls skulle ha ett fast underlag att stå på. När det problemet var löst, plockades de ursprungliga murstenarna ned en och en, för att sedan kunna återanvändas i så stor utsträckning det är möjligt.

För att konstruktionen ska klara att stå i 200 år till valde man, som på flera andra platser, att använda en mer modern teknik inuti, där den inte syns. Varefter den nya muren byggdes upp, fylldes mellanrummet med betong in mot slänten bakom. På så sätt gjöts den kallmurade muren fast i underlaget bakom och blev oerhört stabil.

Ett imponerande samarbete

För den som haft vägarna förbi har det varit en imponerade syn att se hur stenhuggarna samverkat med föraren i den stora grävmaskin som stått uppallad på stockmattor över bäcken med vatten flödande under. Under gjutningen har även en betongbil med lång ränna stått redo att bistå med betong att fylla hålrummet bakom stenarna med.

När en rad med stenblock blivit färdig, har stenar till nästa rad med stor noggrannhet valts ut ur den stora högen av nedplockade stenar. Få stenar har passat perfekt i stenhuggarnas ögon, och de har då markerat hur de behöver huggas till för att få en bättre form. Därefter har de borrat en rad små hål innan stenen kluvits exakt enligt de linjer som ritats. När stenen sedan lyfts till sin tilltänkta plats i muren har den i stort sett varje gång passat som en hand i handsken.

Att hantverket inte är något man lär sig i en handvändning är tydligt. Och just de här stenhuggarnas skicklighet går generationer tillbaka. De har ärvt sina yrken av sina fäder, och sina farfäder innan dem. På så vis har de sedan unga år varit med och sett hur materialet fungerar och hur stenen ska hanteras. Det har också gjort att de är de bästa i Europa på just sitt hantverk. En skicklighet som syns tydligt när man studerar de murar som nu växt fram runt kulvertens mynning.

Kulverten i Lövsäng

Vid Lövsäng leds Friabäcken under Göta kanal genom 2 murade valv. Här har bäcken inte behövt ledas om, utan kulverten har kunnat byggas i anslutning till dess korsning med Göta kanal.

Vingmuren in mot kulverten i Lövsäng inte åldrades med särskilt stor värdighet. Med åren hade den västra muren i stort sett säckat ihop och buktade ut så mycket att den nästan skymde ena valvet. Även detta tog sig de portugisiska stenhuggarna an under vintern 2021-22. Och när de var färdiga stod en i stort sett felfri mur åter på platsen.

Precis som i Norrkvarn hade växtlighet slagit rot i murverket ställt till stor skada, och det kan alla förstå att det inte är så bra för hållbarheten att armstjocka trädstammar växer ut ur en mur. För att inte riskera att förfallet blir lika stort i framtiden har översyn av murverken lagts in i rutinmässiga ronderingar, från det att projektet stod färdigt. Växtligheten ska tas om hand innan den orsakar skador, så att murarna kan få stå i de 200 år till det är tänkt.

Läs mer

För den som vill läsa mer om Göta kanals spännande historia i allmänhet, och den tekniska konstruktionen i synnerhet, rekommenderar vi boken Göta kanals historia av Samuel E. Bring. Boken består av två delar, där den första gavs ut 1922 och den andra 1930.