Vem var Baltzar von Platen?

Vem var han egentligen, mannen som lyckades göra verklighet av 300 år gamla idéer om en vattenväg tvärs igenom Sverige? Kanalbyggaren, statsrådet, sjömilitären och riksståthållaren Baltzar von Platen är utan tvekan en av de personer som format den svenska historien. Han tillhörde den lilla inre krets som stod kungamakten nära och tog aktiv del i den svenska politiken. Låt oss presentera Baltzar von Platen.

Baltzar von Platen har beskrivits som en blandning av en gammaldags pliktmänniska och aristokrat som samtidigt var en liberal och modern politiker och industriman som byggde en brygga mellan det gamla och det nya. Det var ett möte med kungen som fick von Platen att bestämma sig för att försöka genomdriva byggandet av en kanal från Vänern till Östersjön. Året var 1801 när han fick idén – och den utlösande faktorn var när han såg Gustav IV Adolfs fascination för Trollhätte kanal. Men vad hade egentligen lett fram till att en ung man kunde fatta ett så djärvt inre beslut?

Den militära banan började tidigt

Baltzar von Platen föddes på fädernegodset Dornhoff på ön Rügen den 29 maj 1766. Hans släkt kom ursprungligen från tyska Pommern men hans far, som var adelsman, satsade på en karriär i Sverige. Som 13-åring skrevs Baltzar in vid flottans kadettskola i Karlskrona och året efter, 1780, fick han fullmakt som fänrik vilket blev startskottet för hans militära bana.

1782 gick han över till handelsflottan, då han inte såg några möjligheter att utveckla sin praktiska förmåga genom de militära övningarna, och som styrman seglade han sedan under tre år över världshaven. Resorna tog honom bland annat till till Västindien och Godahoppsudden, och han vidhöll senare att den tiden varit oumbärlig för honom när det gällde lärandet av verkligt sjömanskap. 

Rysk krigsfånge

1785 var han tillbaka i Sverige och året efter kommenderades han på fregatten Diana där han deltog på en expedition till Marocko. Efter det ansågs Baltzar von Platen vara tillräckligt erfaren för att delta i kriget mot Ryssland, och han kommenderades på linjeskeppet Prins Gustaf. Vid slaget vid Hogland den 17 juli 1788 blev von Platen sårad, togs som krigsfånge och kom att tillbringa mer än två år i rysk fångenskap, innan han utväxlades 1790 efter freden i Värälä. 

När han kom hem blev han befordrad till löjtnant och kapten, fullmakter som redan hade utfärdats under hans bortavaro. Att få en sådan befordran redan vid så unga år, visar att Baltzar von Platen utmärkt sig och visat stor duglighet inom krigsmakten. De kommande åren hade han därför ständiga sjökommenderingar innan han lämnade flottan och krigstjänsten med överstes grad. 

Beslutet att lämna var dock inte helt frivilligt. Von Platen hade under åren ofta känt sig missnöjd med befordringsgången och ansett sig förbigången av andra. Trots att han hade en benägenhet att öppet kritisera andras brister, var han nästan hudlöst känslig när han själv ifrågasattes. Detta gjorde till slut hans ställning ohållbar. Han kände sig otursförföljd, bemött med otacksamhet och upplevde att kungen var missnöjd med honom. 

Tankarna på kanalbygget tar form

Efter att ha stigit i land för gott, behövde han därför nya utmaningar. Han köpte då Frugården på Vänersnäs, gifte sig med Hedvig Elisabeth Ekman och fick tre barn tillsammans med henne. 1798 valdes han in i direktionen, styrelsen, för Trollhätte kanalbolag, och samtidigt började han utarbeta planer på den förbindelseled mellan Nord- och Östersjön som skulle komma att bli Göta kanal. 

Trollhätte kanal öppnade för trafik år 1800 och när kung Gustav IV Adolf året efter besökte Trollhättan var von Platen med. Han säger sig då ha fattat ett inre beslut att försöka genomdriva byggandet av en kanal från Vänern till Östersjön. Inte minst berodde detta på att han såg ”med hvad upmärksamhet Konungen täcktes anse denna vigtiga gren aff riktes inre rörelse”, som han själv i ett brev om händelsen. 

I början av 1808 fick von Platen personligen presentera sina idéer om Göta kanal för kungen. Det resulterade i en förordning som gav honom i uppdrag att beräkna kostnader och tidsåtgång samt staka ut kanallinjen. Han kontaktade Thomas Telford, en av Storbritanniens främsta kanalbyggmästare, för att be om hjälp. Under en mycket intensiv resa på endast 20 dagar, betade von Platen och Telford av mätning, avvägning, sträckning och bestämde var slussarna skulle byggas. Duon tog därutöver fram det underlag som skulle ligga till grund för riksdagens beslut om ett eventuellt kanalbygge.

Ett sista stort uppdrag

1815 utnämndes Baltzar von Platen till greve som tack för de tjänster han gjort i samband med tillkomsten av unionen mellan Sverige och Norge. År 1822 erhöll han Serafimerordens blå band vid invigningen av Göta kanals västgötadel. Kung Karl XIV Johan förlänade honom 1827 förtroendeuppdraget som riksståthållare i Norge, men redan när han som 61-åring reste till Norge var hans hälsa vacklande. Kanalbyggandet hade tagit mycket av hans kraft och ork och två år senare, 6 december 1829, avled han i Kristiania (nuvarande Oslo). Då var det ännu tre år kvar innan Göta kanal skulle komma att invigas. 

Vilja och envishet skapar storverk

Det finns många uppfattningar om von Platen, och omdömena om honom varierar beroende på vem man frågar. Dottern berättar att fadern alltid bemötte sin högt älskade maka med största och mest finkänsliga ömhet. Andra beskriver honom som envis och halsstarrig på gränsen till hänsynslös och okänslig. Men trots hans omtalade strävhet och envishet kunde inte ens hans motståndare annat än erkänna att det han åstadkommit var ett storverk. Och än idag lever hans motto kvar längs Göta kanal: