300 år av planer innan första spadtaget

Vi vet inte vem som först tänkte tanken om en vattenväg tvärs igenom Sverige, men det sägs att Gustav Vasa pratade om det under sina första regeringsår. Redan 1429 införde dock Danmark tull för utländska fartyg som passerade genom Öresund, och det skapade ett behov av en fri passage för svenska handels- och krigsfartyg tvärs genom landet. I samband med det skrev även Linköpingsbiskopen Hans Brask att ”Up skal skaeres emellom Vaether oc Vaener för foorelööön och köpmaens godz skyll.” Ändå tog det mer än 300 år av utredningar, undersökningar och debatter innan någon lyckades komma från ord till handling.

På den här tiden var Göta älvs utlopp vid nuvarande Göteborg Sveriges enda fria hamn på västkusten. Därför sågs den som en naturlig del av en tänkbar farled tvärs genom Sverige. Flera försök gjordes att bygga någon form av kanal mellan Trollhättan och Vänern men kanalprojekten kolliderade ofta med andra och mäktiga intressen. Det var bland annat ägare till sågverk och kvarnar, ålfisket och bönder som levde gott på hästtransporter som motsatte sig planerna. 

Samtidigt fanns ett problem att transportera timmer till fartygsmaster från Vänern till varvet i Karlskrona. Frågan utreddes och diskuterades ivrigt av lantmätare, landshövdingar, amiralitetet och riksdagen, vilket ledde till en lång rad utredningar, uppmätningar, planer, kostnadsförslag och kartor.

En antal olika kanalförslag

Ett av förslagen gjordes av Carl Fredrik von Röök på uppdrag av kung Gustav III. När det var färdigt granskades det av Daniel af Thunberg, som lett arbetena vid byggandet av Trollhätte kanal. Thunberg riktade dock så skarp kritik mot förslaget, att han själv fick i uppdrag att ta fram ett nytt.

Thunbergs förslag byggde mycket på ett tekniskt genombrott som gjorts på kanalbyggandets område. Den gamla tanken att följa befintliga åar och vattendrag övergavs och man började bygga slusstrappor och samlade slussar på ett ställe istället för att ha enstaka slussar utspridda över en lång kanalsträcka.

Det finns alltså en lång förhistoria av kanalplaner, varav de flesta nu är glömda. Det som saknades för att de skulle bli verklighet, var en handlingskraftig ledargestalt som kunde ta det stora steget från teori till praktik. Det behövdes någon som var tillräckligt envis och uthållig för att kunna driva igenom ett så omfattande projekt. Båda dessa egenskaper hade Baltzar von Platen, som till slut blev mannen som lyckades genomföra det stora kanalbygget.

300 år av idéer blir verklighet

År 1800 öppnade Trollhätte kanal, där Baltzar von Platen var invald i direktionen, för trafik. Året efter besökte kung Gustav IV Adolf Trollhättan, och von Platen var med vid besöket. När han såg kungens intresse för kanalanläggningen säger han sig ha fattat ett inre beslut att försöka genomdriva byggandet av en kanal från Vänern till Östersjön.

Ett avgörande ögonblick var sedan när Baltzar von Platen genom en lycklig händelse fick ögonen på Daniel af Thunbergs kanalutredning. Vad det var för lycklig händelse får vi nog aldrig veta, men von Platens nyfikenhet var väckt. Han började göra rekognoseringsresor för att på plats undersöka den tänkta kanallinjen.

I början av 1808 fick von Platen personligen framlägga sina idéer om Göta kanal till kungen. Det resulterade i en förordning som gav honom i uppdrag att beräkna kostnader och tidsåtgång samt att staka ut kanallinjen. Han kontaktade även Thomas Telford, en av Storbritanniens främsta kanalbyggmästare för att be om dennes hjälp.

När beslutet väl var fattat gick det fort

Thomas Telford kom till Sverige i början av augusti 1808, och tillsammans påbörjade han och von Platen en intensiv resa. På den korta tiden om tjugo dagar besiktigades hela den tänkta kanalen. De genomförde omfattande mätningar och avvägningar, bestämde slussarnas placering och stakade ut hela kanallinjen. Under några lika intensiva veckor arbetade de sedan tillsammans fram det underlag som skulle ligga till grund för riksdagens beslut om ett eventuellt kanalbygge. Parallellt framställdes även ett omfattande kartmaterial där många av kartorna är som detaljrika konstverk.

De ekonomiska beräkningarna, som gjorts av Samuel Bagge, slutade på 1.597.481 riksdaler banko, och byggtiden beräknades till tio år. Men medan von Platen och hans team av kartritare slutförde sina arbeten arresterades Gustav IV Adolf och avsattes. Den extrainkallade riksdagen beslutade, bland frågor om ny konstitution och kunglig efterträdare, med stor enighet att genomföra byggandet av Göta kanal.

Den nykrönte kungen, Karl XIII vanns också för saken. I ett kungligt privilegiebrev från Karl XIII, daterat 11 april 1810, fastställdes regler för Götha Canal Bolag. I 25 paragrafer bestämdes om aktier i bolaget och ett statligt lån på 800 000 riksdaler. Där angavs storlek på slussar, djup på kanalen, ersättning till markägare, rätten att anlägga verkstäder, kommendering av kronans manskap, rätten att erhålla krut för bergssprängning, tillgång till ekvirke och kalkbrott och mycket mera.

I maj samma år påbörjades de första grävningarna och det var ett jättelikt företag, något av det största dom genomförts i Sveriges historia, kunde äntligen ta sin början.