Sjötorps varv

Redan på 1740-talet fanns ett mindre skutvarv i Sjötorp, men det egentliga Sjötorps varv anlades av Göta kanalbolag under 1820-talet då även en torrdocka byggdes. Med sina 480 byggda fartyg är Sjötorps varv Vänerns största. Yrkesskickligheten hos arbetarna var stor och ”Sjötorps-byggen” blev vida kända för sin höga kvalitet.

Historien om tre generationer Groth

1831 flyttade kanalbolaget sin reparationsverksamhet och sitt kontor från Sjötorp till Hajstorp. Sjötorps varv arrenderades då ut till Johannes Larsson. I och med det tog byggandet av fartyg fart på allvar och man byggde pråmar och mindre segelfartyg. Efter hand ökade efterfrågan på större tonnage vilket ledde till att man vid varvet även började bygga segelfartyg, och 1852 levererades det första ångfartyget. 1874 tog Kapten L. Johansson över driften av Sjötorps varv och fick ett arrendekontrakt med Göta kanalbolag på tio år.

1877 överfördes detta kontrakt på Sixten Groth som arbetade på varvet som bokhållare. Det blev starten på en era av trettio år, när det byggdes mer än 150 fartyg av varierande typ i Sjötorp. 1909 förlängdes sedan torrdockan med nio meter för att kunna klara att ta emot de allt större fartygen.

År 1910 avled Sixten Groth och efterträddes av sonen Gustaf Groth. Vid denna tid började segelskutorna utrustas med hjälpmaskiner och det skapade en ny sysselsättning vid varvet; motorinstallationer och motorreparationer. Depressionen efter första världskriget gjorde annars att efterfrågan på fartyg minskade och det sista ångfartyget levererades 1921. Reparationer och ombyggnader höll dock sysselsättningen ingång och 1928 byggdes den första och enda järnskutan vid Sjötorps varv. I mitten av 1930-talet tog skeppsbyggandet dock åter fart och 1936 byggdes den första av en ny typ av motorseglare ritad av Gustaf Groth. Han avled 1943 och ledarskapet för varvet övertogs av tredje generationen Groth, sonen Åke Groth. Under hans ledning fortsatte byggandet av den nya typen av motorseglare och den sista i serien byggdes så sent som 1949.

Efter kriget tog dock landsvägstransporterna över småtonnagets roll och efterfrågan minskade drastiskt. Varvet lyckades dock få ordrar på fiskefartyg till Island och Ryssland och produktionen av träfartyg kunde hållas igång till 1960 då det sista träfiskefartyget byggdes. Efter det hade Sjötorps varv spelat ut sin roll som träbåtsvarv och förde en tynande tillvaro. Men 1957 gick varvet en ny vår till mötes då man fick en beställning på en serie lotsbåtar. Produktionen lades om från trä till stål och fram till 1968 byggdes 35 lotsbåtar av varierande storlek.

Kanalbolaget kommer tillbaka

1979 flyttade kanalbolaget tillbaka sin verksamhet till Sjötorp och tog återigen över varvet och torrdockan. Under bolagets ledning rustades varvet upp och bland annat byggdes en ny skrovhall. Några mindre arbetsbåtar byggdes men 1991 levereras det sista nybygget. Verksamheten består nu endast av reparationer av kanaltonnaget samt servicearbeten på kanalens slussar och broar. Ett undantag gjordes dock i juni 1997 då en 14 meter lång kopia av en vänerslup kölsträcktes. Båten blev nybygge nr. 482 och Vänerslupen Oscar II, har än idag hemmahamn i Sjötorp.

Arbetet vid Sjötorps varv

De huvudsakliga arbetsmomenten i ett skeppsbygge är kölsträckning, spantresning och bordläggning.

Traditionellt användes inte ritningar vid fartygsbyggande. Istället ritade skeppsbyggmästaren upp spantrutan i full skala på spantlaven (spantplanen). Ofta räckte det dessutom med att han ritade de bredaste spanten, så kunde de övriga i laget färdigställa för och akter.

När ett nytt fartyg skulle byggas tillsattes åtta man till bygget. De delades i två lag; ett på styrbords och ett på babords sida. I varje fyrmannalag fick två man ansvaret för förstäven och två för akterskeppet. I varje tvåmannalag fanns det slutligen en förste- och en andreman. Varje arbetare hade sin egen verktygslåda och back. De viktigaste verktygen var oxhyveln, fogen (den stora hyveln, rubanken), falsen (falshyveln), hjertumsyxan (kommer från Hjertum), slickyxan (tvärställd egg), mallstocken, drevklubban och måkaren. Den sistnämnda är en stor hammare avsedd för grov spik.

Verktyg i original, samt mer information om arbetet vid Sjötorps varvs historia finns att läsa och se på Kanalmuséet i Sjötorp.