Den stora invigningen

År 1832 var det hårda, men hängivet utförda arbetet med att förena Östersjön med Västerhavet färdigt, efter 22 långa år! Mer än 58 000 svenska soldater, några ryska desertörer och ett flertal privata arbetare hade lagt ner hela sin själ för att förverkliga Baltzar von Platens vision. Runt 7 miljoner dagsverken à 12 timmar, 84 miljoner timmars slitsamt arbete, var till ända. Detta skulle verkligen firas med pompa och ståt!

Den 26 september 1832  var en mulen och grå, men regnfri dag. Då anlände kung Karl XIV Johan, drottning Desideria och deras son prins Oscar I och dennes hustru Josefina till Snöveltorp, invid sjön Asplången, för att inleda firandet av Göta kanals invigning. De möttes av salut och hurrarop från den stora folkmassa som samlats, och hälsades välkomna av kanaldirektionen med kanaldirektören Carl Sparre i spetsen. Efter sedvanliga presentationer och tal, paraderade och defilerade 300 man ur Kronobergs regemente och sköt generalsalvor, innan det kungliga följet begav sig landvägen mot Söderköping.

Ombordstigning i Söderköping

Vid den gamla tullen hälsades de av stadens borgmästare i spetsen för borgarskapet, och ännu fler tal hölls. Vitklädda, unga flickor strödde blommor på kungens väg medan följet begav sig mot slussen. Längs vägen hade tusentals människor samlats, och de mer framstående gästerna satt på en läktare byggd speciellt för tillfället. Det var verkligen en imponerande syn som mötte kungen och hans familj.

I slussen väntade den kungliga jakten ”Esplendian” väntade tillsammans med sluparna ”Neptunus” och ”Hector”, samtliga prydda med flaggspel. När det kungliga följet kommit ombord drogs de sedan under sång och musik genom Söderköpings sluss av stadens borgerskap. Bifallet från åskådarna var minst lika högljutt som de saluter som avfyrades.

Pompa och ståt i Mem

Framåt kvällen anlände kungafamiljen till Mem, där de landsteg nedanför slussen. Kanonjollar i Slätbaken gav hälsningssaluter som besvarades av de kungliga sluparna. På stränderna brann tjärtunnor och marschaller medans musik framfördes omväxlande av två regementen livgrenadierer, och överallt trängdes människor som kommit för att bevittna denna historiska händelse. Även här paraderade en bataljon från regementet och sköt generalsalvor för att förhöja feststämningen. Deras svajande vita plymer väckte beundran hos de inbjudna, utländska diplomaterna. ”Esplendian” fördes därefter genom den sista slussen av kanaldirektionens ledamöter och därmed var hela Göta kanal officiellt invigd!

En rejäl fest

Karl XIV Johan glömde aldrig de viktigaste ingredienserna för en lyckad fest, nämligen mat och dryck. Tält var uppställda invid en festlokal, ett magasin som smakfullt inretts för denna högtid, och där samlades de över 300 inbjudna gästerna för att dinera. Det kom även några objudna herrar och damer, som hövligheten förbjöd att avvisa.

Efter de traditionella skålarna för kungen och drottningen, utbringade Karl XIV Johan en skål till minnet av greve Baltzar von Platen ”som ägt mod att åtaga sig det stora företaget” och prins Oscar utbringade i sin tur en skål för von Platens medarbetare och de, som efter honom fullbordat företaget.

När middagen var avslutad avbrändes ett storartat fyrverkeri och därmed var den officiella delen av festen avslutad. Kostnaderna för kanalbolaget uppgick enligt räkenskaperna till 10 837 rdr (riksdaler) .

”Bums i kanalen”

Kungligheternas avfärd hindrade dock inte att festligheterna fortsatte. Det var livlig rörelse mellan Söderköping och Mem hela denna natt och det förekom en del missöden, som det lätt gör när det är fest och glam. De många marschallernas dansande lågor och förvillande skuggor, samt avsaknaden av ledstänger, gjorde att ett antal ouppmärksamma festdeltagare föll ner i den 5 alnar djupa kanalen. Lyckligtvis lyckades man få upp alla med livet i behåll. Det sägs att uttrycket ”Bums i kanalen” uppstod här, men andra hävdar att ordstävet redan var i bruk.